Hejsan min hundvän!
Midvinternattens köld är svår. Tio små nissar i djup snö går. Rävsax dold under skynke vitt, knipsar nisse av på mitt. Livsandarna snabbt för honom tryter, ... ...snart i eget blod flyter.
Nio små nissar i midnattstimma, traskar fram i månljusstrimma. Ugglan hoar i sitt näste, istapp faller tyst från fäste. Nisse spetsas... utav tappen, tomten ligger död på trappen.
Utanför dörren står gröten och ångar, åtta nissars intresse den fångar, med stigande hunger, fatet de nalkar men stackars tomte på kanten halkar, han slinter, han kämpar, han svettar sig blöt men sjunker likväl i kvicksandslik gröt.
Många springor stugan har, där sju tomtar in sig tar. Katten som bak dörren ruva, slukar nisse med hull och huva. Rester av tomtehand, slickar misse av från tand.
Sex små tomtar mot julbord ila, snabbt de uppför bordsben kila. När den sista tomten över kanten hasar, han tappar taget och nedåt rasar. Faller nedåt likt ett lod, mattan röd av tomteblod.
Fem små tomtar med stor iver, rusar runt ty hungern river, Nisse snubblar på sitt skägg, faller rakt på knivens egg, Lille nissen, stackars saten, rinner ut i sillsallaten.
Fyra tomtar har festat på sill, och nu törsten sin släcka vill. Mot glöggen de springer i samlad tropp, och tar för sig av drycken i varsin kopp. Nisse faller i glögghett hav, likt skållad mandel, hans skinn faller av.
Tre små tomtar sig i granen svingar, mellan ljus och änglavingar, Nisse sig för nära våga, snart han står i ljusan låga. Luktar likt en vidbränd stek, ångrar då sin ystra lek.
Två små tomtar kring sig tittar, och en smällkaramell hittar. Nisse ner på den då hoppar, men för detta den ej stoppar. På golv, på tak, på gardin med frans, finns nu nisses hjärnsubstans.
Husbonn han går upp i natten, för att kasta lite vatten. Under husbonns tunga toffla, nisse blir till krämig våffla. Snön lyser vit lite här och var, inte en jäkla tomte finns kvar
